Fåtalet dansar

Varför låta slumpen avgöra vem som skall födas fattig och vem som skall födas rik?

Jag vägrar acceptera denna verklighet.

Vi besitter styrkan, kunskapen och medlen, ändock förändras inte denna fasansfulla orättvisa.
Fåtalet dansar efter tonerna spelad av orkestern vars arvode betalats med girighetens guld medan den svältande massan gråter sig till sömns.

Käre vän…

Mänskligheten är inte död, endast medmänskligheten.


Johan Randrup

2013-01-10

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sverigedemokraternas dubbelmoral.

Sverigedemokraterna skriver följande i sitt partiprogram.

"Vi vill därför helt avveckla de skattefinansierade anslagen till de verksamheter som syftar till att befrämja den mångkulturella samhällsordningen liksom till de kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera."

De vill med andra ord att endast den svenska kulturen ska få statligt stöd.           
De anser att verksamheter som främjar den mångkulturella samhällsordningen inte har rätt till stöd i "deras Sverige".

Nu till min poäng.

Jag vet att Sverigedemokraternas politik inte direkt räknas till "kulturyttring" men, de säger sig vara emot "kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera", är inte just dessa ord en bra beskrivning på deras politik, chockerande, upprörande och provocerande?

Ett annat exempel vad gäller just "kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera" ,som de säger sig inte vilja stödja, är deras egna Malmöavdelning som uttryckt sig på följande vis.

"Sverigedemokraternas Malmöavdelning är djupt oroade över att flera utställningar av konstnären Lars Vilks teckningar av den muslimske profeten Muhammed har blivit stoppade av rädsla för repressalier."

Så, med andra ord, de vill inte stödja "kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera", men Lars Vilks teckningar är helt acceptabelt.

Detta kallar i alla fall jag för dubbelmoral.

Tack för mig.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några tankar från en halvdansk vänsterpartist

Några tankar från en halvdansk vänsterpartist.

När man står inför ett val där man antingen kan välja ett samhälle där man hjälper de svaga och sjuka på bekostnad av de starka och rika eller att hjälpa de starka och rika på bekostnad av de svaga och sjuka anser majoriteten av svenska folket att det senare valet är det bästa.
Sverige har blivit ett samhälle där egoism är större än gemenskap.
Socialismen verkar inte längre vara det självklara valet för detta land.
Att få några hundralappar extra i månaden verkar väga tyngre än att behålla företag och sjukvård i statlig ägo.
Att A-kassan har blivit dyrare samtidigt som ersättningen minskat har tydligen ingen betydelse.
Att man är så fokuserad på att få fast de som fuskar med bidrag att man tvingar ut sjuka i arbetslivet är tydligen helt acceptabelt.

Det känns som om Sverige går i samma riktning som det land som vi tidigare älskat att hata, USA, med sänkta skatter, utförsäljningar av statliga bolag och införandet av gräddfiler till sjukvård för dem som har råd.
Vi har dessutom lyckats rösta fram vår alldeles egna Bush jr två gånger i rad för att efterapa USA ännu mer.

Det känns som om den Svenska socialdemokratin är ett minne blott och endast kommer att leva kvar i våra minnen och återberättelser när vi för våra barnbarn berättar om hur Sverige för länge sedan var ett land där man verkligen brydde sig om och tog hand om varandra, när ordet solidaritet verkligen betydde någonting.

Men, vad vet jag...

Jag är ju trots allt endast en naiv, halvdansk vänsterpartist.

0 kommentarer | Skriv en kommentar